Satoko och Sven Berger

Satoko och Sven Berger

S atoko och Sven träffades 1975. Musiken visade sig vara deras största gemensamma intresse och med blygsamma medel började de snart eftersträva att på olika sätt sprida kännedom om svensk musikkultur ut över världen. Den första tydliga manifestationen av detta var den tvåveckors internationella kurs i tidig musik och dans, ”Pijpa, Qwädha, Dansa (PQD)” som de fick till stånd sommaren 1978 och som sedan återkom ytterligare tio somrar.

Satoko Berger grundade sin firma Musica Rediviva (1978) till en början för att förse ”spelsugna” i tidig musikrörelsen med historiska musikinstrument och noter. För Satoko, själv aktiv inom historisk dans, blev erfarenheterna från umgänget mellan musikanter och dansare en tankeställare. Hon insåg att dansarna året runt kunde ha behov av funktionell musik i form av inspelningar. Detta ledde till att Musica Rediviva 1989 även blev skivbolag. Bland de första CD-produktionerna märks sålunda Monsieur Arbeau’s School of Dancing vol. I & II.

Arbetet med CD-utgivningen vidgade hennes redan imponerande kontaktnät ytterligare. Med stöd av musiker, historiker samt instrumentmakare och -forskare har hon kunnat initiera samarbete över gränserna mellan artister, ensembler, orkestrar och institutioner. Sålunda anordnar hon i Japan konsert- och gästlärarprojekt för svenska artister, och hjälper japanska musiker och studenter att komma till Sverige för att ge konserter respektive få undervisning.

Sven Berger, numera pensionerad från musikhögskolan i Göteborg, var redan på 1960-talet en pionjär inom tidig musikrörelsen. Han har gjort sig känd genom konserter och skivinspelningar bl.a. med sina ensembler Joculatores Upsalienses och Convivium Musicum Gothenburgense. Hans enastående kunskap om musikgenrer, notskrifter och musikinstrument har inte bara spridits inom skolans ram. Han har stor förmåga att arrangera musik för högst olikartade ensembler och trakterar själv många blåsinstrument, både historiska och moderna, t.ex. sinka, serpent, skalmeja, pommer, dulcian, krumhorn, flöjtinstrument, oboe, fagott, saxofon samt, speciellt för folkmusik, vallur, djurhorn och dalasäckpipa. Allt detta motiverar att han fick en ledande roll även som skribent i Sohlmans Musiklexikon och Nationalencyklopedin.